Sunday 21 September 2008

Madame

Jag har nog redan gjort avtryck i , om inte gymmets kollektiva sa atminstone Madames medvetande. Jag borjade namligen andra dagen dar med att inte lyckas hitta mina nycklar efter forsta traningspasset. Jag hade haft med mig dem ned till traningen i min vaska dar jag ocksa hade lite traningsgrejer. Efter maten och duschen skulle jag ordna till lite i resvaskan och fann inte nycklarna. Letade, letade lite till. Panik. Stormade direkt ner och letade ratt pa Madame och forsokte forklara situationen med enkla engelska fraser som "key lost" och forsokte beskriva vad som hant med minspel och kroppsrorelser. "Madame change locker" sade hon till slut och det kandes bra. Nagot som kandes mindre bra var att jag hittade nycklarna i pasen dar jag har plaster, lindor, tandskydd och annat som hor thaiboxning till. Hur fan kunde jag missa det tanke jag och gick raskt ner till Madame. "Madame no change locker?" sade hon undrande. "No" kved jag och forsokte illustrera att jag var dum i huvudet.

Andra gangen jag etsade fast min bleka, hariga lekamen i hennes minne var under ett traningspass. Jag hade precis kort klart mina mittsronder och var sjukt trott, de kort hart med en. Pustande och dyvat av svett trippade jag mot en inbyggnad i vaggen dar en tv star och dar man kan sitta och lasa tidningar. Madame satt dar och tittade pa traningen. Hon tittade pa mig och log medan jag slog mig ner. Jag besvarade hennes tysta halsning genom att pusta ut genom munnen med lapparna lite tatare ihop, vad jag astadkom var ett sant dar ljud som hastar ibland gor. Som Mickes langre pruttar, luft genom slappa hastlappar. Hon trodde iaf att jag pruttade och utbrast "OH" och gick raskt ivag. For trott for att bry mig satt jag kvar. Det var inte forran efter duschen och maten jag forstod vad som hade hant. Hade jag vanarat hennes heder? Den okanda asiatiska hedern? Beflackat hennes nasa?

Nae det var chill, vi halsade nasta dag.

Svettig pa Starbucks

Mjaha har sitter man pa starbucks och skriver pa ett ryskt tangentbord, varsta jag sett. Ser ut som om varje tangent kan innebara minst tre olika tecken och aven om jag haller in shiftknappen far jag inte fram vad jag vill. Skrap, eller sa ar jag noob.

Sitter har med Erika, en ryska som tranar pa gymmet. Det finns ett internetcafe ca. fem min fran gymmet men det var sa sunkigt sa jag hangde pa henne hit. Ett dyrt alternativ. 45 min pa det andra stallet kostar 10 baht, tva spann, har kostar en dags fritt surfande femtio spann. Skillnaden ar 25 ggr sa mkt men jag betalar for hastigheten och komforten. Taxiresan tog tio min och kostade som en resa med spankan. Thailand ar sa lojligt billigt. Man gor standigt jamforelser, allt ar business. For min del har det slutat med att jag skiter i vilket. All billighet har slutat i total apati for prutning och jamforelser mellan butiker, ser jag nat koper jag det. Lite semester, slippa tanka pa smasaker och bara kopa det jag ser.

Resan hit gick ganska friktionsfritt. Sitta ner, vanta; byta fran tag till flyg, vanta, byta plan, vanta. Min orolighet gjorde sig inga besvar forran jag landat och sakta slapat bade min svettiga, trotta kropp och mitt bagage till huvudentren av Bangkoks flygplats. Pa vaningen over, som hade balkonger som vette ut over nedre vaningen stod thailandare och vaste "psst mister, hey mister!". Tittade upp och fick ogonkontakt med en av dem och han borjade genast gestikulera mot mig att ta mitt pick och pack och komma upp. Aldrig i livet tankte jag och vandrade vidare och till min forskrackelse sa stod det fler potentiella hustlers pa nasta balkong ocksa, och nasta. "MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISTER", "SIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIR" forfoljde mig tills jag kom fram till ett informationsbord dar jag fragade en kvinna efter narmsta restaurang och vad fan de ville pa overvaningen. "Taxi" sa hon. Aja, sag det da for fan.

Slutade faktiskt med att jag anlitade en av jepplarna som stod dar uppe och gastade. Han erbjod sig sa fort jag kom upp till andra vaningen for att ta en macka och vantade snallt medan jag at den. Resan till gymmet tog lite mer an en timme och nar jag kom fram var det en hjalpsam dam som ville bli kallad "madame" som visade var saker och ting fanns pa gymmet. Man far bland annat nycklar till rummet och till ett skap dar man forvarar dyrbarheter som tex. passet. Hennes man ar agaren till gymmet och honom ska man kalla "boss". Bada tva kan sjukt lite engelska.

Jag fick dela rum med en kanadensare vid namn Chad som kom dit tva dagar innan jag kom. Han ar skon, vi har hangt ganska mycket. Vart rum ar spartanskt inrett med en lampa i taket, tva sangar och tva flaktar. Resten har Chad och jag skott; nu finns det skrap i hornen och kalsonger under sangarna ocksa.

Annars ar det skont folk pa gymmet. Ett spanskt gang, kanadensaren, en australiensare, nagra japaner, en ryska och massa thailandare. Skon blandning, sprakbarriaren spranger man under traningspassen genom att sparka lite latt pa varandra och flina. Bonding the fighting way.

Man tranar tva ganger om dagen, ater och sover. Det ar ett pass direkt pa morgonen som man genomfor utan frulle, hart. Direkt efter ar det kak och nar man plojt ner massa ris bland de just nu daligt borstade tanderna masar man sig till rummet for att dacka. Sedan ar det upp igen, trana och kaka for att sedan avsluta kvallen med lite lasande eller surfande pa ipoden. Mer hinner man i princip inte gora.

Tuesday 9 September 2008

Tjipp och hej

Jaha då bär det av till Bankok, Thailand. Dagarna innan har varit fyllda av hypokondri, lycka och förskräckelse. Men till slut känner jag att det ska bli jävligt kul. Föreställde mig att åkommor som diskbråck och körtelfeber skulle infinna sig precis innan resan men kroppen verkar hålla ihop. Nu återstår det bara att hitta rätt på flygplatserna och hitta en taxi när jag kommer fram.

Gymmet jag skall besöka: www.kaewsamrit.com

Håll utkick här, på facebook och på UD:s dödsannonser efter notiser om mina äventyr. HEÅ!

Sunday 7 September 2008

Park Chan-wook

Snubblade över denna intervju med en av mina favoritregissörer, Park Chan-wook. Gillar hans svar om varför hans filmer innehåller så våldsamma scener. Ungefär av samma anledning fascineras jag av våldsamma inslag, eftersom man lever ett rätt skyddat liv i Sverige söker man lite hemskheter i kulturen.

Har sett de flesta av hans senare filmer förutom I'm a Cyborg, But That's OK, men det ska jag snart åtgärda. Kan starkt rekommendera samtliga, de har en lätt dyster stämning med nattsvart humor, som det ska vara. Avslutningarna på filmerna knyter alltid ihop allting smart och storslaget.

Tuesday 2 September 2008

Sommaren är slut

Nu när sommaren är slut får man trösta sig med att många serier går igång igen. Höjdpunkterna är bland annat The Office som jag är sjukt sugen på just nu efter att ha sett några gamla avsnitt, och Entourage som slutade väldigt spännande.

Den serie jag ser fram emot mest är dock Californication, efter att ha sett trailern nedan. Säsong ett slutade nästan för bra och jag började genast fundera på hur säsong två skulle se ut när eftertexterna rullade. Jag var lite tveksam till en andra säsong, jag vill inte bara ha massa drama mellan Hank och Karen. Vill se mer situationshumor med Hank, men efter att ha sett trailern är jag lugn. Skönt att se att Charlie och Marcy håller förhållandet intakt med lite finurliga älskogslekar också.


Rekommenderas starkt!