Var hos tandläkaren idag, senaste gången jag var där var 2005. Jag har aldrig haft någon fobi för tandläkare, men jag kan helt klart förstå dem som har det. För att ligga i den där stolen, tänka på andningen och stirra blint på den där lampan som svävar ovanför ansiktet är fan inte roligt.
Höll på att göra det fatala misstaget och inmundiga en fet kebabrulle innan besöket. Satt på bussen hem och kontemplerade valet av sås när det slog mig att det inte är någon vidare idé. Tiden mellan att bussen landat och tandläkarbesöket var knapp så jag var tvungen att ta en snabb lunch, men kebabrullen fick vara för den här gången. Trampade friskt hem och slängde i mig lite köttfärssås istället, men jag hade inte tid att få bort det där enerverande köttet som alltid fastnar mellan mina skeva gaddar. Lite oroad var jag allt, vet inte om det var för tänderna eller för plånboken men medan jag passerade de oblygt stirrande pensionärerna som alltid sitter och chillar på sina racers utanför ingången så tänkte jag; "hoppas de håller måttet".
Fick stiga in hos tanten exakt tio minuter efter sagd tid, vilket förstås är offentlig sektors standard. Det var en kort tant som sa åt mig att sätta mig ner eftersom hon inte nådde upp till mina kyska läppar. Befallningen gnisslade nästan, så mycket hade den gått. Detta bekräftades också ofrivilligt av henne eftersom hon inte gjorde någon ansats till att le. Körde den vanliga proceduren med röntgenplåtarna för att sedan gå vidare till den där lilla metallskrapan de gillar att rispa med. Den har jag aldrig gillat. Metall mot tand är ingen juste symfoni, och så kommer de jämt emot tandköttet. Detta skedde även denna gång men jag bet ihop mentalt och andades djupt. Hon höll på ett tag som sig bör och jag började känna blodsmaken i munnen. Hon började mumla något om "hmm".
Hmm? Hmm är sällan bra och det var det inte den här gången heller. Hon började rota bland sina prylar och tog fram en sån där miniatyrdammsugare och nån slang. Sökte febrilt med blicken efter information om vad det var hon tänkte göra när hon mumlade "använder ultratryck..." eller nåt liknande. "Vafan säger du... AJ" genmälde jag i huvudet medan det stack till i tandköttet och lät "SHHLLLUSUSSSSSHLUUUUSSSS". Tydligen använde hon en liten slang som sprutade ut vatten med hårt tryck på utsidan av tänderna, medan hon sög upp det plus bakterierna som huserat mellan tänderna sedan 2005 med snabeldraken storlek XS. "Går det bra?" frågade hon medan gommen började fyllas med blod och gammalt dött kött. Jag var tvungen att svälja och avbröt abrupt hennes renande manövrar. "Är det mycket där eller?" undrade jag lätt skärrad. "Det är svårt att komma åt allt" konstaterade hon, så jag lät operationen fortgå.
När hon var klar instruerade hon mig i den ädla konsten att använda tandtråd, eftersom hon ansåg att jag hade slarvat med det. Jag fick hålla en spegel medan hon filade mellan tänderna, ned till tandköttet. "Ibland blöder det mellan tänderna eftersom tandköttet inte är vant" sa hon medan jag såg på med skräck hur det forsade fram livsblod mellan varenda tand hon petade mellan. "Nu kan du försöka" sa hon och jag sökte efter en vrå som inte kantades av ond bråd död. Med sitt handskprydda finger vägledde hon mig till ett skrymsle där tandtrollen säkert brukade ha massa olagliga rave, men som nu visade ett prov på mina kulinariska läggningar. Jag fick alltså själv peta bort köttbiten, men tråden den hamnade på behöll hon.
Jag fick ny tråd att ta med mig hem iallafall, den plus blodförlust kostade mig 360 kr.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment