Svettig pa Starbucks

Mjaha har sitter man pa starbucks och skriver pa ett ryskt tangentbord, varsta jag sett. Ser ut som om varje tangent kan innebara minst tre olika tecken och aven om jag haller in shiftknappen far jag inte fram vad jag vill. Skrap, eller sa ar jag noob.

Sitter har med Erika, en ryska som tranar pa gymmet. Det finns ett internetcafe ca. fem min fran gymmet men det var sa sunkigt sa jag hangde pa henne hit. Ett dyrt alternativ. 45 min pa det andra stallet kostar 10 baht, tva spann, har kostar en dags fritt surfande femtio spann. Skillnaden ar 25 ggr sa mkt men jag betalar for hastigheten och komforten. Taxiresan tog tio min och kostade som en resa med spankan. Thailand ar sa lojligt billigt. Man gor standigt jamforelser, allt ar business. For min del har det slutat med att jag skiter i vilket. All billighet har slutat i total apati for prutning och jamforelser mellan butiker, ser jag nat koper jag det. Lite semester, slippa tanka pa smasaker och bara kopa det jag ser.

Resan hit gick ganska friktionsfritt. Sitta ner, vanta; byta fran tag till flyg, vanta, byta plan, vanta. Min orolighet gjorde sig inga besvar forran jag landat och sakta slapat bade min svettiga, trotta kropp och mitt bagage till huvudentren av Bangkoks flygplats. Pa vaningen over, som hade balkonger som vette ut over nedre vaningen stod thailandare och vaste "psst mister, hey mister!". Tittade upp och fick ogonkontakt med en av dem och han borjade genast gestikulera mot mig att ta mitt pick och pack och komma upp. Aldrig i livet tankte jag och vandrade vidare och till min forskrackelse sa stod det fler potentiella hustlers pa nasta balkong ocksa, och nasta. "MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIISTER", "SIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIR" forfoljde mig tills jag kom fram till ett informationsbord dar jag fragade en kvinna efter narmsta restaurang och vad fan de ville pa overvaningen. "Taxi" sa hon. Aja, sag det da for fan.

Slutade faktiskt med att jag anlitade en av jepplarna som stod dar uppe och gastade. Han erbjod sig sa fort jag kom upp till andra vaningen for att ta en macka och vantade snallt medan jag at den. Resan till gymmet tog lite mer an en timme och nar jag kom fram var det en hjalpsam dam som ville bli kallad "madame" som visade var saker och ting fanns pa gymmet. Man far bland annat nycklar till rummet och till ett skap dar man forvarar dyrbarheter som tex. passet. Hennes man ar agaren till gymmet och honom ska man kalla "boss". Bada tva kan sjukt lite engelska.

Jag fick dela rum med en kanadensare vid namn Chad som kom dit tva dagar innan jag kom. Han ar skon, vi har hangt ganska mycket. Vart rum ar spartanskt inrett med en lampa i taket, tva sangar och tva flaktar. Resten har Chad och jag skott; nu finns det skrap i hornen och kalsonger under sangarna ocksa.

Annars ar det skont folk pa gymmet. Ett spanskt gang, kanadensaren, en australiensare, nagra japaner, en ryska och massa thailandare. Skon blandning, sprakbarriaren spranger man under traningspassen genom att sparka lite latt pa varandra och flina. Bonding the fighting way.

Man tranar tva ganger om dagen, ater och sover. Det ar ett pass direkt pa morgonen som man genomfor utan frulle, hart. Direkt efter ar det kak och nar man plojt ner massa ris bland de just nu daligt borstade tanderna masar man sig till rummet for att dacka. Sedan ar det upp igen, trana och kaka for att sedan avsluta kvallen med lite lasande eller surfande pa ipoden. Mer hinner man i princip inte gora.