Madame

Jag har nog redan gjort avtryck i , om inte gymmets kollektiva sa atminstone Madames medvetande. Jag borjade namligen andra dagen dar med att inte lyckas hitta mina nycklar efter forsta traningspasset. Jag hade haft med mig dem ned till traningen i min vaska dar jag ocksa hade lite traningsgrejer. Efter maten och duschen skulle jag ordna till lite i resvaskan och fann inte nycklarna. Letade, letade lite till. Panik. Stormade direkt ner och letade ratt pa Madame och forsokte forklara situationen med enkla engelska fraser som "key lost" och forsokte beskriva vad som hant med minspel och kroppsrorelser. "Madame change locker" sade hon till slut och det kandes bra. Nagot som kandes mindre bra var att jag hittade nycklarna i pasen dar jag har plaster, lindor, tandskydd och annat som hor thaiboxning till. Hur fan kunde jag missa det tanke jag och gick raskt ner till Madame. "Madame no change locker?" sade hon undrande. "No" kved jag och forsokte illustrera att jag var dum i huvudet.

Andra gangen jag etsade fast min bleka, hariga lekamen i hennes minne var under ett traningspass. Jag hade precis kort klart mina mittsronder och var sjukt trott, de kort hart med en. Pustande och dyvat av svett trippade jag mot en inbyggnad i vaggen dar en tv star och dar man kan sitta och lasa tidningar. Madame satt dar och tittade pa traningen. Hon tittade pa mig och log medan jag slog mig ner. Jag besvarade hennes tysta halsning genom att pusta ut genom munnen med lapparna lite tatare ihop, vad jag astadkom var ett sant dar ljud som hastar ibland gor. Som Mickes langre pruttar, luft genom slappa hastlappar. Hon trodde iaf att jag pruttade och utbrast "OH" och gick raskt ivag. For trott for att bry mig satt jag kvar. Det var inte forran efter duschen och maten jag forstod vad som hade hant. Hade jag vanarat hennes heder? Den okanda asiatiska hedern? Beflackat hennes nasa?

Nae det var chill, vi halsade nasta dag.