Ljudnivå

När en hjälte befinner sig med kamrat A, B och C en, som vanligt i Svea Rike, mulen kväll händer det att det skämtas om både det ena och det andra. Det kan skålas, skrålas och bedras och välbefinnandekoefficienten vrids upp i livets ekvation. Vid sådana tillfällen är det lätt att dras med i lyckoruset och detta gäller även en annars så behärskad, så fokuserad protagonist som detta inlägg berör. Eftersom lycka råder är det kutym att ljudbarriärer pressas och vår David i samma storlek som Goliath är inte sen att göra entré. Eftersom vår hjälte är en hjälte är det givetvis självklart att han har en gällare och klarare stämma som likt svart på vitt sticker ut ur mängden. Jantelagen är såklart in effect och svartsjuka råder. Skall han verkligen sänka sig, till vanligt folks nivå, och på så sätt förtryckas?

För övrigt anser min mor att jag låter mer än min bror gör. Detta stämmer givetvis inte utan är bara en matriarkisk taktik för att få oss att iaktta varandra och sedan försöka bräcka varandra i akustisk försynthet. Som tur är har jag sommarjobbat och behöver inte kräla för pengar.

Släpp Pittan fri!